Snapsvisor hör kräftskivor till och oavsett vad du har i glaset är det roligare att kunna hänga med i sången än att sitta tyst.
Den skandinaviska traditionen med snapsvisor har sina rötter i 1700- och 1800-talets Sverige, men de muntra och framför allt högljudda sångerna hör också till de finländska festtraditionerna. En av de mest kända är "Helan går" som också hör till en av våra äldsta snapsvisor och är omkring 150 år gammal.
Här är tre roliga snapsvisor att sjunga på kräftskivan!
1.
Helan går
Sjung hopp faderallan lallan lej
Helan går
Sjung hopp faderallan lej
Och den som inte helan tar
Han heller inte halvan får
Helan går
Sjung hopp faderallan lej
2. Melodi: Små grodorna
Dom nubbarna, dom nubbarna
är lustiga att ha
Dom nubbarna, dom nubbarna
dom vill vi gärna ha
Ej röra, ej röra, nej skala kräftan först
och sedan, och sedan vi släcka ska vår törst.
3. Melodi: Vi går över daggstänkta berg
Vi går mot de dillprydda berg, fallera,
som lånat av rubinerna sin färg, fallera!
Så skön på stora faten ligger kräftan, gudamaten,
vilken stärker och styrker vår märg, fallera!
Man gärna har levt i den tron, fallera,
att kräftor kräva O.P. eller Kron, fallera.
Men råkar du det sakna så låt ej glädjen slakna,
njut ändå utav stjärten eller klon, fallera!
Visst kräftan är dyr uti pris, fallera,
och säljs nu till på köpet kilovis, fallera!
Dock svär jag vi min lyra: Kräftor kan ej bli för dyra,
ty det finns ingen liknande spis, fallera!
Och därför så måste vi ta, fallera,
för kräftorna ett rungande hurra. Hipp hurra!
Ty livet blommar just i fagra månaden augusti,
då vårt månsken och kräftor vi ha, fallera!
Så fattom ett glas i vår hand, fallera,
och tagom då och då en tår på tand, fallera!
För klon vi tager tvärt en sup och sena två för stjärten,
ty vi måste ju festa ibland, fallera!